Glädje, kärlek, magi.

Ingen vind kan blåsa omkull oss nu.
De kan kalla oss fula men aldrig för grå.
Vi går hjärta mot hjärta mot solnedgången
som vi byggt med papper och med lim
och den här världen kan ingen ta ifrån oss.

Mina känslor är oformade bubblor gjorda
av is och salt och de spricker under min hud,
bränner sönder min insida. De spricker
alldeles för fort och jag hinner inte fatta
någon kontroll. Man kan inte kontrollera
bubblor. De spricker automatiskt.

Jag tror att jag gråter lyckotårar, samma
musik spelas om och om igen i min
bakgrund och fast än min syster säger
att jag är jobbig och störande, är hon
alldeles för avlägsen för att se mig och
höra mig och hon kommer aldrig kunna
röra vid mig igen. Ni kan ju bara försöka
förstöra den här känslan. Den är starkare
än resten. Rör inte vid mig, rör inte vid mig.
Blandningen av glädje, kärlek och magi.