När morgonen smög sig på mig
och solen började fräta sönder
mitt huvud började jag skrika
efter dig. Jag kan inte andas.
Jag skakar och skriker och jag
letar hysteriskt efter din hud
i min säng men du är inte där.
Jag hör inga röster, bara mina
trasiga andetag och min panik
jag skriker ur mig. Mina ögon
är tunga och de tar stryptag
på mig. Det känns som om
mina lungor skrynklas ihop.
Förlåt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar