Trots såren jag gjorde för bara några minuter sen
skrattar de hysteriskt när jag får syn på dem.
Det ligger små döda insekter under min hud.
Jag drabbas av panik återigen.
Lugnet tog över, men nu reser sig paniken i mig igen.
Små svarta insekter som ligger livlösa under min hud.
Jag känner knölarna och ser de små hålen de grävt sig ned i.
Jag ser fyra insektshål. Jag vet att det finns flera.
Jag rycker till mig rakbladet igen.
Tafatt försöker jag skära ut det största av krypen.
Den rör sig lite. Herregud, den lever fortfarande.
Jag hugger ett par gånger, tillräckligt hårt för att döda den.
Jag skär ett par gånger till för att få ut den ur min hud.
Hur jag än försöker så stannar den.
Efter många små sår får jag ut den.
Den är liten.
Jag tänder ett ljus och lägger den i elden,
så som mamma alltid gör med fästingar.
Jag ser att det finns minst två till i samma hål.
Men såret har redan torkat och det går segt att skära.
Jag kastar ifrån mig rakbladet och försöker andas.
Jag skakar.
Jag vill ha dig här.
6.03.2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar