Och du kommer hit nu.

Du kommer hit.
Du sitter på bussen och jag längtar tills du kommer.
Jag plockar undan alla rakbladen och
kastar in mina kläder i garderoben.
Jag känner inte min kropp.
Det är en underlig känsla.
Och sen kommer känslan av lugn tillbaka.
Du är verkligen påväg till mig igen.

Din flickvän som sitter här utan hår på halva huvudet.
Som inte har något smink och som precis har slutat gråta.
Din flickvän med nya små sår på sina armar.
Som sitter här i mjukiskläder och skakar.
Det är ett under att du fortfarande är min.

"Kommer det alltid vara såhär?"
Kommer jag alltid må såhär?