Någon sorts stress rusar igenom min kropp.
Jag vill ha dig här nu.
Jag visar tecken på psykos och depression.
De nya diagnoserna de snart ställer kommer
blandas med de andra och jag är förvirrad.
När du slutar vara flickan som lever på
kemikaler, kommer jag att ha den platsen.
Då kommer jag bli flickan som lever på kemikalier.
Jag bär min tiara så ofta jag orkar, tillsammans
med de små, små vingarna jag köpte idag.
Jag ritar smilisar i glitter och blåser bubblor
nästan varje dag. Jag gör allt för att göra mig
själv lycklig.
Jag ska inte börja ta en massa mediciner förens
jag tagit en del blodprover. Jag får inte äta den
dagen och på fredag ska vi tillbaka till stan.
Min kropp gör ondare än någonsin och jag
tar alldeles för många ipren, men jag orkar
inte oroa mig. Det är jag alldeles för trött
för. Allt jag orkar är att vänta tills du kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar