Mina tankar rinner. En fet massa jag inte
har någon som helst kontroll över och
det ligger någon form av kyla i luften.
Mitt rum färgas svart och vitt, väggarna
rinner bort i kalla klumpar som faller till
marken men jag är alldeles för utmattad
för att orka göra annat än att le för mig
själv. Jag saknar dig så och om du vore
här nu skulle mitt rum nog inte rinna.
Men det är ganska okej nu, ändå. Jag
har sett det här så många gånger förr
och musiken spelar bort rädslan.
Jag är lycklig. Med världens bästa
vänner, världens underbaraste
flickvän, världens bästa allllllllllllt.
Och min kamera är faktiskt beställd!
6.27.2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är bäst Amanda.
SvaraRaderaOch det är bra att du är lycklig. <3
Hihi, du kommer ha samma kamera som mig. owo
Du borde också vara lycklig.
SvaraRaderaJag försöker vara lyckliiiiig.
Det är en bergodalbana.
Det kommer jag ha. <3