Jag skrev en vinterdikt till min kusin.
Gå inte barfota i min trädgård
Den är iklädd skärvor av iskristaller
Och vita flingor faller oupphörligt
På en ö som heter vinter
Snön smakar socker
Han är stark och tror sig våga
Kanske har han insett
Att det är vad livet går ut på
Medan isen smälter bort
I evig glömska
(Jag saknar min flickvän)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar