GLITTERKONTRASTER

Tårarna bara började rinna.
Och jag kände mig helt jävla svag.
Det gör jag fortfarande.
Era kommentarer sårar.
Jag är så trött, så jävla trött.
Och ni ser det inte.
Ni ser inte hur mycket ångest
jag bär på hela tiden. Ni ser inte
hur sårad jag blir när ni skriker
efter mig. Ni ser ju ingenting.

Och jag förstår er. Fast egentligen
gör jag väl inte alls det.
Jag förstår mig inte på er.

Den här flickan går ingenstans
utan rakblad längre. Det är
som ett slags skydd mot skratten.
När jag inte orkar längre.
Jag försöker bara överleva.

Förlåt, ifall jag får dig att
lova saker, som du inte
vill hålla. För jag vet att
det är lättare såhär,
men flicka, det är inte
bättre. Jag gör samma
misstag själv och jag
kan inte tvinga dig att
sluta, men vi ska ju leva
tillsammans, minns du?
Jag älskar dig.

Mina handleder gör
ständigt ont, med eller
utan färska sår. Det är
som om de hela tiden fräter
sönder inifrån och ut och
jag vet inte vad jag ska
göra åt det.

Det går inte en dag utan
någon form av självskada,
om jag inte somnar och
vaknar vid din sida.
Och det som gör ondast
är ändå att inte ha dig nära.